elsa.casselbrant.com

   Start: Startsidan Allmänt: James | Miesen | Komministervägen 23


   Sök casselbrant.com på Google: Elsa | Erika | Carl | Sofia | Karin |


 

 

Välkommen till Elsa Casselbrants hemsida

Jag heter Elsa Helena Maria Casselbrant och är född 1967.

Jag är gift med Roland Casselbrant och är mor till:

Anna Isolde Yvonne, född 1992
Erika Agnes Felicia, född 1997
Carl Axel Mikael, född 1998
Sofia Katarina Veronica, född 2003
Karin Monika Ingegerd, född 2008.


December 2008

Bromma den 8 december 2008, Maria Immaculata

ElsaDags att uppdatera hemsidan? För att få tag i min mailadress hade Anna Axberg Olsson googlat på mig, hittat hemsidan och läst. Himmel! tänkte jag. Vad står där egentligen? Och vad står inte?
Framför allt har jag ju hunnit få ytterligare en dotter, Karin Monika Ingegerd, född 17 september 2008. En ganska besvärlig förlossning och jag har fortfarande besvärligt med bäckensmärtor. Men Karin är förstås värd alla mödor hundra gånger om - en ljuvlig liten dotter och lillasyster, varmt älskad av alla syskon (trots att de önskat sig en lillebror...)
Året innan skulle jag ha fått ett annat barn, men den graviditeten tog slut efter sex veckor. Det låter inte så länge, men var mycket smärtsamt. Jag och Roland hade suttit en pingst i Sjöfallet och glatt oss, pratat om namn... När det gjorde som mest ont, mötte jag av en händelse pater Klaus Dietz, som vigde oss 1996 och sedan döpt våra barn, och han lyckades säga precis de rätta orden till mig i den stunden. Jag är så tacksam. Varje dag, när jag ber för barnen, ber jag också för detta döda och ofödda. I mitt hjärta är jag mor till sex barn.
I min morgonbön ber jag alltid om padre Pios förbön för mina barn. Jag köpte en fantastisk film om honom från ignatiuspress.com, producerad av Carlo Carlei. Barnen lärde känna padre Pio genom filmen och särskilt Sofia kan inte få nog av att titta på den.
Sankta Monika, mor till kyrkofadern Augustinus, är också ett viktigt helgon för vår familj. Jag tänker på vad hennes uthålliga bön gjorde för maken och sonen.
Ett par av de viktigaste helgonen för mig personligen är de två Ignatius - från Antiokia och Loyola. De är stora förebilder när det gäller modet att leva och att dö. Att fullständigt våga ställa sig under Guds ledning, som Loyola, och att med glädje möta martyriet för att bli ett fruktbärande frö, som Antiokia. Utan dem skulle jag kanske helt och hållet smita undan livet, bara krypa ner under täcket och livnära mig på geléhallon. Jag ber om dessa två Ignatius förböner för en hemlig intention.

Ett annat viktigt helgon är sankt Dymphna, en irländsk flicka som 15 år gammal dog martyrdöden. Hon är nämligen skyddshelgon för dem med psykiska problem. Det är en hel del namn jag dagligen bär fram till henne, sådana som lider av ångest och liknande svårigheter och sådana som orsakar sin omgivning lidande genom psykiska störningar. Jag har en böneduk med hennes bild. Jag har en annan med “Mary undoer of knots”. Båda har jag fått av familjen Cukierski, Wampsville,USA.(www.cukierski.net) Undoer of knots är en underbar Mariabild, där änglarna ger vår himmelska moder ett tilltrasslat band, som hon lugnt och med milda händer reder ut. Man kan be en särskild novena när det har knutit sig...

När min äldsta dotter Isolde konfirmerades i år (2008) tog hon namnet Aloisia efter ungdomens skyddshelgon Aloisius Gonzaga. Det passade ju bra, eftersom jag ber om hans förbön för hennes skull. Dett gladde mig också, eftersom sr Aloisia, som var priorinna i Djursholm när jag först kom dit och som numera bor i Habitaculum Mariae, det underbara klostret i Maribo, Danmark, är en mycket kär vän till mig.

Den helige Josef ber jag om beskydd för vår familj och försörjning och särskilda hjälp till Roland. Han är ju den heliga familjens beskyddare och vår Frälsares Ordens beskyddare.

Det viktigaste - som jag ser det - är att be för är barnen, särskilt de ofödda, och för prästerna. Jag påmindes om det nu när vår kyrkoherde till allas stora sorg utträdde ur jesuitorden och avsade sig ämbetet. Vi måste be be be ständigt för prästerna! Detta visste vår kloka moder Elisabet. I de ursprungliga dagliga bönerna som ålades birgittinoblaterna hade moder Elisabet själv skrivit denna bön:

Barmhärtige Gud, Du vill att alla människor skola bliva saliga. Därför kom din enfödde Son i världen såsom den gode Herden, för att rädda det, som var förlorat, och instiftade Kyrkans prästadöme, vilket skall i alla tider fortsätta hans verk. Vi tacka dig, för att du har givit oss präster, som genom dopet upptaga oss i ditt rike, lära och leda oss, rena våra samveten från synd och skuld, styrka våra själar med sanningens ord och livets bröd. De meddela oss dina sakrament och fira tillsammans med oss ditt högtheliga offer. Åt dem är försoningens ämbete anförtrott, och genom deras mun förmanar du oss. - Styrk dem o Herre, vi bedja dig, i deras svåra kall och välsigna deras mödor och arbeten. Uppfyll dem med din Ande, på det att de må vara präster efter ditt hjärta, vilka värdigt förvalta dina sakrament och förkunna det eviga livets ord. Låt dem för ditt folk vara jordens salt, som genomtränger allt och motverkar moraliskt fördärv, låt dem vara världens ljus, som i själarna väcker liv, bringar glädje och leder alla till Gud. - Själarnas gudomlige Återlösare! Skörden är mycken och arbetarna äro få. Sänd goda arbetare i din vingård. Förbarma dig över skarorna av arma hungrande, av små, svaga och övergivna. Kom tillbaka till oss genom dina präster. Genomvandra du själv med dem ånyo världen lärande, förlåtande och tröstande; förena så genom kärlekens heliga band Guds och människors hjärtan. Amen.

På 2007 års nordiska riksmöte för Birgittinoblaterna, fick vi en underbar utläggning om denna bön av vår oblatbroder historiker fil dr Tore Nyberg.
I samband med andra Vatikankonciliet städades denna bön tillika med bönen för Skandinavien och biskopen bort ur det dagliga böneformuläret och ersattes med en annan daglig bön, där i och för sig en liten förbön för prästerna ingår. Givetvis kan jag inte låta bli att be både det gamla och nya.
Jag hörde eller läste en gång att det är en stor synd att tala illa om en präst. Nej, det tjänar knappast till något gott. Kritisera inte - be istället!
Nu skall jag gå i mässan - hurra! Den firas kl 11 idag i S:ta Ragnhild, så jag kunde gå. Nu tar jag Karin och åker. Hon sover.... Ska bara hänga lite tvätt först. Jag tycker om att hänga tvätt.

Karin sov som en liten ängel hela mässan - i sin rosa plyschoverall och mössa med öron.
Jag bär alltid svart spetsslöja i mässan - eller “bordsduken”, som min man med milt och (hoppas jag) kärleksfullt löje kallar den. Jag har köpt den genom www.halo-works.com. De importerar från Spanien, så den har korsat Atlanten två gånger!
Eftersom i stort sett ingen mer än jag bär sådan i det här landet känns det tyvärr som ett ställningsstagande - som om jag ville markera något. Detta är inte alls min mening. Jag vill ha det ända sedan jag som tonåring såg Lady Marchmain bära det i Evelyn Waughs “Brideshead Revisited” och jag visste att jag ville vara katolik. Jag tycker det är vackert. Jag vill visa med ett yttre tecken att det är något särskilt att bereda sig på att möta Gud i Mässan. Jag vill vara fin och välklädd inför Honom. Och jag som en gång blivit utslängd från il Duomo i Milano för att jag var för kortärmad! Men den vänlige vaktmästaren lät mig först be färdig Rosenkransen.
Jag är glad över att nu kunna ta emot den heliga Kommunionen direkt i munnen. När jag var nyligen upptagen i Kyrkan blev jag tillsagd av en präst: “Tror du Jesus matade sina apostlar?” och blyg och rädd som jag var för denne präst vågade jag inte hävda min åsikt, om jag nu hade någon. Jag har varit glad alla gånger jag haft spädbarn i famnen och på så sätt haft händerna upptagna, Jag blev därför så glad när jag nyligen hörde en präst säga till en annan att han mer och mer hade kommit att föredra att man gav hostian direkt på tungan. Vilken lättnad! Nu känner jag inte längre att jag är till besvär för prästen. Jag vill inte att det heliga ska ta omvägen över händerna. Var har de varit innan? Snutit ett barn med en begagnad näsduk? Stoppat en solkig sedel i kollekten? Och vem vet exakt hur Jesus gav sin kropp att äta till apostlarna? Vilket i och för sig inte spelar någon roll för mig.

Den gode fader Roslund har sagt till mig att om någon kommer och avbryter honom mitt i vespern och han blir kallad därifrån, så gör det honom ingenting att liksom fortsätta bönen i en gärning för den som behöver honom. Detta tycker jag låter fullkomligt riktigt och vad jag skulle rekommendera om någon skulle fråga mig. Men för min egen del går det inte att göra så. Om jag blir störd eller avbruten i bönen eller glömmer den, måste jag ändå till varje pris genomföra den - nu och distraherad eller senare och stressad. En psykoanalytiker skulle kunna ha mycket att säga om detta. Må så vara. Jag känner det som att om en av alla de böner jag vill be varje dag blir överhoppad så uppstår ett hål i tid och rum som inte kan repareras och återställas och den människa som skulle ha fått del av bönens nådegåvor blir utan. Vem är jag - vad är jag - om jag inte ber mina böner? En ännu fattigare, ynkligare och bristfälligare liten människa.
Nu vaknar Karin. Snart ska vi hämta Sofia. Strax kommer också Carl från Beckombergaskolan, Erika från Södra Ängby skola och så småningom Isolde från Raoul Wallenbergskolan. Mot kvällen kommer Roland. Tack Gud för min underbara familj.

Elsa Casselbrant
December 2008


December 2006

Nu ska jag på allmän begäran uppdatera min hemsida efter 4 år.
Roland har haft vänligheten att tillägga att jag sedan 2003 är mor till ytterligare ett barn: Sofia Katarina Veronica. Tack!
Anna Dunér har undrat om jag fortfarande är kritisk till tidningen Katolskt Magasin.
Svaret är NEJ - den är numera mycket bra - och inte minst det som Anna själv skriver!

Jag arbetar fortfarande som nattsjuksköterska på Brommageriatriken och trivs mycket bra. Efter ett år på avd 5 (allmänmedicin) och fyra månader på avd 2 (cancervård och palliation) skall jag från och med 2007 återvända dit jag en gång började: avd 1 (ortopedi).

Förutom att jag kontaktperson för Birgittinoblaterna i Stockholmsområdet och därtill Nationell kontaktperson för grupperna i Sverige (Malmö, Ystad, Borås, Göteborg, Eskilstuna, Falun och Stockholm) och namnet till trots även i Trondheim, Åbo och Helsingfors och alltså i första hand är Birgittin, har jag under de senaste åren varit engagerad i "Mödrars Bön". Jag är "prayer support" för vår svenska co-ordinator Wera.
Rörelsen Mothers Prayers startade i England 1995 och finns nu i ett 80-tal länder över hela världen. Under enkla former träffas mödrar i grupper om 2 - 8 personer varje vecka och ber för våra egna och andras barn.
Spiritualiteten präglas av överlåtelse och glädje.
Förutom en fransktalande grupp i Bromma, är vi två mödragrupper i Sverige, en här hos mig i Bromma, där vi träffas varje fredag kl 8.45 och en grupp i Kalmar. Läs mer om Mothers Prayers på www.mothersprayers.org.

Jag är också med i Holy Face Association (www.holyface.org), eftersom andakten till det Heliga Anletet särskilt tilltalar mig. Tisdagar är särskilt ägnad denna andakt - förutom att denna dag för mig som birgittin även är tillägnad saliga moder Elisabeth Hesselblad. Till min stora glädje har jag möjlighet (om jag inte har jobbat natten innan) att också gå i mässan denna dag, eftersom den firas kl 11 i S:ta Ragnhildskapellet på Josephinahemmet i Blackeberg.

Måndagar brukar jag på samma sätt ägna sankta Katarina av Vadstena och bön för själarna i skärselden. Onsdagar ber jag för de sjuka och sjuksköterskor. Dagen är också tillägnad den helige Josef och de birgittinska martyrerna Richard Reynolds (avrättad under Henrik VIII) och Marie-Francoise och Anne-Marie (giljotinerade under Franska revolutionen). Torsdagar ber jag för Kyrkan och för präst- och ordenskallelser. Fredagar är ägnade vår heliga moder Birgitta, för avlidna och döende. Tack vare pater Joseph Maria Nilsson ofm conv, (se www.avemariapublikationer.com) har jag lärt mig en underbar bön som passar på fredagar: De 33 besöken hos vår Korsfäste Herre. Jag brukar också läsa botpsalmerna.

Jag tycker också att det är mycket viktigt att be för de ofödda barnen och de aborterade barnens själar, och ber dagligen för detta med hjälp av de ofödda barnens rosenkrans (www.holylove.org) och Moder Teresa av Calcuttas chaplet (www.twoheartsrosaries.com). Eftervärlden kommer att förfasa sig över vår tids grymma sed att avliva ofödda barn. Jag vet om 9 aborterade barn som jag alltid ber för. Därtill är det viktigt att be för våra präster. I Mödrars Bön har vi andligen adopterat en eller flera präster var, som vi ber särskilt för.

Jag vill också rekommendera Den Heliga Birgittas Femton Böner Till Den Lidande Kristus. De är översatta och utgivna av Ave Maria Publikationer. Ett alternativ till den vanliga rosenkransen är den birgittinska, som har sex dekader och där man förutom Fader Vår ber Trosbekännelsen före varje dekad. Madonnan i Lourdes har en birgittinsk rosenkrans i sin hand. Man kan köpa en sådan rosenkrans av det italienska företaget Editrice Shalom, (Via San Giuseppe 57, 60020 Camerata Picena, www.editriceshalom.it). Men det går bara att köpa från den italienskspråkiga sidan, inte den till engelska översatta! Birgittasystrarnas hemsida har adressen www.brigidine.org.

Till min stora sorg har mina barns utmärkta skola Sankta Cecilia katolska musikklasser lagts ner i brist på elever. Carl och Erika går nu i klass 2 och 3 i Beckombergaskolan, som är en vanlig kommunal skola. De trivs väldigt bra. Isolde har börjat i Raoul Wallenbergskolan, som turligt nog ligger väldigt nära. Hon har med sig flera goda vänner från den förra klassen. Skolan är till största del engelskspråkig och det krävs stort eget ansvar för studierna. Man lägger även stor vikt vid god ordning och uppförande. Barnen fostras i Raoul Wallenbergs anda; man fokuserar på mod, civilkurage "compassion".Isolde trivs bra och när de andra barnen skall börja i klass 6 känns detta som det självklara alternativet för dem. Tänk om sådana här alternativ funnits när man själv gick i skolan!
Sofia går fyra dagar i veckan på dagis ("gadis") Söderberga allé 10. Dit tycker hon om att gå och favorit"fröknarna" är Calle och Daniel. Det ska vara killar, tycker Sofia. Det bästa är ändå torsdagar, för då har Sofia och mamma ledig dag tillsammans. Vi brukar sjunga i en föräldra-barngrupp i S:ta Eugenia kyrka, som leds av Lizzie Claesson. Ibland går vi på teater Tittut (www.dockteatern-tittut.com).

Elsa Casselbrant
December 2006


Juli 2002

Jag är Sjuksköterska (utbildades på Röda Korsets sjuksköterskeskola 1993-96)
Katolik (upptagen 1986 av p Klaus Dietz i S:ta Eugenia församling)
Oblat i Vår Allraheligaste Frälsares Orden (Birgittinorden, Ordo Sanctissimi Salvatoris sedan 1995, kontaktperson för Stockholm sedan 2000, kontaktperson för Sverige sedan 2001).

Jag har arbetat som sjuksköterska på Maria Regina hospice, Sofiagårdens äldreboende och litegrann på Stockholms sjukhems hospiceavd 3.

Sedan hösten 2001 har jag arbetat för bemanningsföretaget Omvårdnadsspecialisterna och då tjänstgjort på Stockholms Sjukhem avd 5 - 8, Jakobsbergs sjukhus (geriatrik) avd 5 och 7, Löwenströmska sjukhuset avd 62 och 81 (geriatrik) och 61 (hospice). Jag har mest haft nattjänstgöring.

Som undersköterska (Vårdinriktad kompletteringskurs på Stadshagsskolan 1988) arbetade jag på Sabbatsberg sjukhus (medicin, ortoped, kirurg, avd 5a+b, 6a+b, 7a+b och 9a, någon gång TNS, någon gång intensivavd), hemsjukvården Östermalm (Storgatan, Fältöversten, Armfeltsgatan) och Maria Regina Hospice i Nacka.

Jag är uppvuxen på Bromstensvägen 49 i Bromma.
Mina föräldrar är födda 1942 och heter Ingrid Anna (f. Bergström) och Carl Niclas Virin.
Jag har två yngre syskon, Sara Lovisa, född 1970 och Erik Martin, född 1975.
Jag gick i lekskola på Kakvägen och i Sundbyskolan.

1981 flyttade vi till Carl Larssons Väg 21 i Bromma.
Jag gick i Södra Ängby skola och därefter humanistisk linje (halvklassisk) på S:t Jacobi gymnasium i Vällingby.

Jag intresserar mig för allt som har med katolska kyrkan att göra, är medlem i Katolsk historisk förening, går i mässan i S:ta Eugenia kyrka eller S:ta Ragnhilds kapell, prenumererar på Katolskt magasin (tyvärr ej särskilt bra), Signum, Karmel och köper lösnummer av tidskriften Jungfru Maria.
Jag läser dagligen Tidegärden med birgittinska tillägg och hymner.

Jag har alltid tyckt om att läsa. Om jag måste välja en älsklingsbok, måste det bli "Brideshead Revisited" av Evelyn Waugh.
Ingen bok har gjort djupare intryck på mig (möjligtvis "Strit" och "Nalle", de allra första barnböckerna) och jag återkommer ständigt till den, i tankarna nästan dagligen.
Andra viktiga författare är Selma Lagerlöf, Tarjei Vesaas, Willy Kyrklund och i yngre år Ray Bradbury, Maria Gripe, Irmelin Sandman-Lilius).

Jag tycker om att sticka, texta, lösa korsord, arbeta i trädgården och sköta hemmet (inte dammsugning!!!), träffa vänner och vara med min familj.

Jag har bott i Bromma, Traneberg (också Bromma), Södermalm (Fatbursgatan och Maria Prästgårdsgata), Gärdet, Kungsholmen (Kungsholms Hamnplan) och bor nu på Komministervägen 23 i Bromma (igen!).

Jag kan kontaktas via e-post på adressen: elsa@catholic.org.

Elsa Casselbrant
Juli 2002

Karin & Elsa 2013

Bilden ovan är tagen av Roland Casselbrant i juni 2013.


In laudem gloriae

 

Stockholms katolska stift
Josephinahemmet


Sidan underhålls av Roland Casselbrant.